Historik

by Susanne Swedjemark, 20 juni, 2011

Vidar Bäckman 1954. Bäckedals folkhögskola.   Vidar Bäckman (1910-1985) var en av de studerande på den första vinterkursen som hölls på Bäckedal. Efter konststudier i Stockholm och Frankrike blev han senare en av Jämtlands betydande konstnärer. 

 Om Bäckedal

Bondgården
Bäckedal är historiskt sett en intressant plats. Den är ursprungligen en av de gamla bondgårdar som tillsammans utgjorde byn Ulvkälla, som är en av de allra tidigast omtalade platserna i Härjedalen – ja i hela Jämtlands län. Ulvkälla – som betyder Al-källan, d.v.s. källan där det växer al – omtalas redan på 1200-talet.

Om man vandrar runt på skolområdet så ser man lämningar av det gamla. Det finns en lada, en sommarlagård, en kvarnbyggnad med komplett kvarnmaskineri, rester av den gamla kvarndammen samt den källa eller bäck, som kanske gett namn åt hela byn och som nu rinner genom skolområdet.

På gården Bäckedal fanns på 1800-talet många näringar av vilka jordbruk, färgeri, garveri och kvarnrörelse var de viktigaste.

Sedan gammalt hette gården"Utmed bäcken" – Utmä bättja på folkmålet – men när gården i början av 1800-talet fick en ny ägare, en kronobefallningsman Johan Linde från Gävle, så ändrades namnet till det lite förnämare "Bäckedal", som nu lever kvar i folkhögskolans namn.

Folkhögskolan
På 1940-talet började lokala politiker i Härjedalen, främst landstingsmannen Per Eriksson i Lillhärdal, att driva frågan om att Härjedalen borde ha en egen folkhögskola. Efter många utredningar och förseningar till följd av krigsåren, kunde så skolbygget äntligen påbörjas 1952.

Uppgiften att skapa verksamhet i byggnaderna gavs åt den nyanställde rektorn Åke Engström. Han kom närmast från Vindelns folkhögskola, där han verkat som lärare. Han var värmlänning, hade studerat nordiska språk och historia i Uppsala. Han var sångare, spelade fiol – både folkmusik och klassiskt – intresserad av konst och litteratur och blev med tiden en härjedalskännare av rang. Han var en bildad humanist som under ledorden "Frihet under ansvar" la grunden för en verksamhet som tog sin början med första vinterkursen hösten 1954. Därmed drog en fläkt av nya tiden in, landskapet utan stad hade fått en folkhögskola.

(Uppgifterna sammanställda av Nils-Erik Eriksson