Lera och lervälling

by Åsa Wilhelmsson, 6 april, 2011

Våren gör sig påmind här i Härjedalen. Somliga dagar mer än andra. Idag skiner solen och fåglarnas sång gör även en inbiten vintermänniska lycklig över takdropp och snösmältning. Våren är allt bra den också. På väg till och från jobbet på Bäckedal kan jag glatt konstatera att det är ljust morgon, middag och kväll, och att de asfalterade vägarna har torkat upp. Saktare går det på byvägarna hemma i Hälsingland, som är belagda med grus, eller snarare lervälling så här års. Lika så i vår kohage är det lervälling. För Sillerbo är ett lerigt paradis soliga och varma dagar i april, innan tjälen släppt sitt grepp. Finfin lera faktiskt bör nämnas. Det lär ha funnits många lertäkter i byn och på 1800-talet fanns två tegelbruk i grannbyarna, ett i Bäckebo och ett i Ede som tog vara på leran och tillverkade prima tegel.

På Människa Natur Teknik (MNT), som är Bäckedals ettåriga utbildning i forntida tekniker och traditionella kunskaper av många olika slag, har vi denna vecka den stora glädjen att få jobba med lera. Det är Christina Larsson, en av flera timlärare på kursen, som är här och undervisar i ämnet keramik. Som keramiker och arkeolog har Christina bland annat intresserat sig för och fördjupat sig i förhistoriska tekniker, materialval och formspråk.

De keramikföremål som kursdeltagarna på MNT tillverkar denna vecka ska efter en tids torkning sedan svartbrännas på förhistoriskt vis. Längre fram i vår. När lervällingen i vår kohage stelnat till betong, väl magrad med koskit och halm. Lera är ett fantastiskt och mångsidigt material.

Åsa Wilhelmsson